Inspelning i Stockholm

Idag åkte några i klassen till Stockholm för att filma folkmassor och en Prideflagga till vår dokumentärfilm. Folkmassor filmade vi på Drottninggatan och flaggan hittade vi utanför ett café i gamla stan. 

Analys av TV-serien New Girl

Tv-serien “New Girl” är en amerikans serie från 2011. New Girl handlar om en kvinna i 30årsåldern, Jess Day som spelas av Zooey Deschanel. Efter att Jess kommit på sin kille med att vara otrogen mot henne, fick deras förhållande ett hastigt slut och hon flyttade genast in i en lägenhet med tre singel killar som rumskompisar. Vi får bland annat följa Jess i hennes vardagsliv som nybliven singel och med en tendens att lyckas med det som egentligen inte borde gå att lyckas med.

I anslaget får vi se Schmidt springa runt och posa i “det stora rummet” i lägenheten. Vi får också träffa Winston som kommer tillbaka till U.S.A. efter att ha tillbringat två år i Lettland som basketproffs. Första mötet mellan Jess och Winston går inte riktigt som “det första mötet” borde göra. Winston ligger i sitt rum och är bakis efter “the welcome home party” som Schmidt och Nick dragit med honom på. Jess gör frukost till Winston och introducerar sig själv genom att sjunga. Vilket inte är så populärt hos Winston. Jess försöker även att imponera på Winston med sina baskettalanger, det går inte heller helt som planerat. När Jess ska passa bollen till Winston och lyckas istället kasta bollen rakt på TV-skärmen som naturligtvis går sönder. Något annat som inte är så populärt hos Winston är att han tvingas flytta in i “det lilla rummet” istället för att få tillbaka sitt gamla rum “det stora rummet”. Vi har nu fått en nys om huvudkonflikterna, detta är även presentationen.

I fördjupningen när Jess försöker ställa lite av de saker som hon orsakat till rätta inser hon att hon måste åka hem till sin ex pojkvän för att hämta sina saker och sin TV. Något som hon fruktar. Hon är rädd för att få tillbaka de känslor som hon äntligen börjar komma över. I upptrappningen har Jess rumskompisar en lång diskussion med Jess och gör allt i sin makt för att väcka ilska hos Jess, lyckas dem. Jess blir så arg på Spencer för att han svikit henne att hon rusar i väg mot Spencers hos med sina vänner hack i häl. Väl på plats sviker sig hennes mod, det krävs några vänder runt kvarteret innan Jess återfår sitt mod och sin ilska. Jess rusar fram till dörren och rakt in i armarna på Spence, som kramar henne. Jess kramar till en början motvilligt tillbaka. När hon av en ren slump blickar ner på en död blomma som står på yttertrappan, hon bad ju trotts allt Spencer att vattna blommorna innan hon flyttade. Detta blir droppen som får bägaren att rinna över. Jess springer in i huset plockar på sig alla sina saker som hon kan hitta inklusive den mycket omtalade TVn och går förhoppningsvis ut genom Spencers dörr för sista gången.

I konfliktlösningen inser Jess att hon mår bättre utan att ha Spencer i sitt liv. För att markera detta för Spencer säger hon “I’m better of wihtout you” innan hon vänder på klacken och går därifrån.

I avtoningen är alla samlade hemma i lägenheten igen och TVn är på plats. Winston ber om ursäkt till Schmidt för att han försökt lura honom. Schmidt tror att han kommer bli lurad igen och tar för att undvika det tillbaka “det lilla rummet”. Winston vinner.

Jag tror att målgruppen för serien är mest tjejer i åldrarna 17-35. Det är många i den åldern som är singlar och varit med om ett riktigt “heartbreak”. De kan lättare sätta sig in i Jess situation. Jag tror också att det är väldigt vanligt att folk studerar under de åldrarna, då har de förmodligen en väldigt knaper ekonomi. Det är därför vanligt att bo tillsammans med rumskompisar. Efter som att skaparna av den här serien har lyckats pricka så rätt i handlingen i förhållande till målgruppen är det lätt att känna sympati för Jess. Det är därför många som kan relatera till Jess och hennes liv tror jag.

Jag tror att företag så som ProActive skulle kunna visa reklam under New Girl för att alla i serien har i stort sätt perfekt hy, det är förmodligen många som kollar på serien som tänker “jag vill också ha perfekt hy precis om Jess och hennes kompisar”. Då kommer ProActives reklam som en räddande ängel. Även billiga heminrednings företag så som IKEA skulle kunna göra reklam under New Girl för att det är många unga främst studerande med dålig ekonomi som behöver ha billiga möbler när de flyttar.

Analys av New Girl

På torsdagens lektion har vi jobbat med dramaturgi och hur TV och film gör för att vi ska kunna identifiera oss och känna empati med karaktärerna i t.ex en serie. Tv serier har slagit igenom stort de senaste åren och när vi under onsdagens lektion diskuterade Tv serier så konstaterade vi att alla i klassen följer minst en Tv serie var. 

Under hösten 2011 kom det en ny serie som kallas för New Girl. Seriens huvudroll är Jess Day som efter att ha påkommit sin pojkvän Spencer om att vara otrogen mot henne, söker ett nytt boende och finner en annons om tre killar som söker en inneboende. Jess flyttar in hos de tre killarna Schmidt, Nick och Winston, som alla har tre till en början tycker att Jess verkar en aning underlig. Eftersom vi jobbat med dramaturgi fick vi titta på ett avsnitt av New Girl och hänga med hur dramaturgin byggs upp i avsnittet. Avsnittet vi tittade på var det andra avsnittet på säsong ett och heter “Kryptonite”. 

Avsnittets börjar med att Schmidt, killen som kallas “den nya Casanova”, vill veta var i hans nya rum han ser sexigast ut. Winston, den föredetta proffs basketspelaren, har varit bortrest och spelat basket i Lettland men nu kommit tillbaka till huset. Under tiden Winston varit bortrest har Schmidt tagit över det största rummet och känner sig då som “ledaren” av gänget. Nu när Winston är tillbaka vill han ha tillbaka sitt rum och tillbaka sin roll som “ledaren”.  Detta är avsnittets anslag som ska väcka vårt intresse, det är här vi får reda på vad resten av avsnittet kommer att handla om. 

Det finns inte endast en konflikt i detta avsnitt, utan det finns två olika enligt mig. Det första är konflikten mellan Schmidt och Winston som har en konflikt om vem som ska få det största rummet i huset och den andra presenteras lite längre in i avsnittet. Under hela avsittet får vi följa den första konflikten, den mellan Schmidt och Winston, men jag har valt att endast analysera den andra konflikten som handlar om Jess istället eftersom jag tycker att det är den mest “dramatiska” konflikten och i den konflikten är det väldigt uppenbart vad som är presentation och så vidare i avsnittet. 

Ungefär fem minuter in i avsnittet får vi se när Jess av misstag råkar ha sönder killarnas TV. Hon måste nu skaffa en ny TV åt dem och de kommer på att Jess har en TV hemma hos hennes föredetta pojkvän där hon bodde förut, och de tvingar henne nu att åka dit och hämta den. Jess vägrar åka dit och hämta den eftersom hon inte kommit över honom helt och är rädd att hon ska falla tillbaka till honom. I denna scen kan många tittare känna empati för Jess när hon berättar om händelsen med hennes gamla pojkvän. Om man inte själv har varit med om något liknande så kan man ändå känna sympati för Jess eftersom vi förstår att det måste vara hemskt att vara med om det hon är med om. Detta kallas för en presentation. Här presenteras personer och miljö och vi får mer detaljer om var avsnittets huvudkonflikt handlar om. 

I fördjupningen får vi reda på mer om avsnittets konflikt. Jess bestämmer sig för att träffa hennes ex pojkvän Spencer och tala om för honom att hon vill ha tillbaka sin TV och resten av hennes saker. Mötet går inte riktigt som planerat och Jess kommer hem till sina rumskompisar utan någon TV och inga andra saker heller. Istället lyckades Spencer få henne att gå med på att skjutsa hans nya flickvän till flygplatsen. Jess rumskompisar blir då inte så nöjda och tvingar henne åter igen att åka hem till Spencer och ta hem hennes saker. Den här gången tar hon sig i kragen och åker hem till Spencer, med de tre killarna och hennes bästa vän som stöd. 

Det tar ett tag innan Jess äntligen stannar till bilen vid Spencers hus och går och plingar på. Till en början är Jess snäll mot Spencer och de båda kramas, tills hon får syn på hennes blomma som har vissnat intill dörren där de står. Nu ökar tempot och spänningen stiger. Jess blir arg, eftersom Spencer lovat att ta hand om hennes blommor, och stormar in i huset och kommer ut med hennes TV och resten av hennes saker i händerna och på kroppen.  Detta är en upptrappning, huvudkonflitken trappas upp.

När Jess går mot bilen där hennes vänner befinner sig kommer vi till konfliktupplösningen. Nu har Jess bestämt sig för vad hon tycker och tänker och ger Spencen en utskällning och säger åt honom att hon är glad över att de inte längre är tillsammnans. Nu skulle man kunna säga att Jess har segrat, då hon lämnar Spencer ståendes med häpen mun. Detta är den avgörande vändpunkten. 

Vi får sedan se Jess och de andra sitta hemma i soffan framför deras nya TV. Vi får en uppfattning om karaktärernas fortsatta liv. I det här fallet innebär det att vi får veta att Jess kommer klara sig utan Spencer och som gjorde rätt i att åka till honom tidigare. Detta är en avtoning och avsnittets slut.

Hey Sugar Magazine, en nättidning riktad mot tjejer, skrev ett inlägg när New Girl visats för första gången i Sverige. Där skrev de bland annat om att serien är högst rankad bland unga vuxna i målgruppen 18-34 år. Om serien är tänkt att rikta sig till målgruppen unga vuxna i åldern 18-34 år tycker jag de lyckats väl. Jag som endast är 17 år gammal kan tycka att denna serie inte riktigt passar mig. Jag går fortfarande i skolan och bor hemma, vilket gör att jag hällre tittar på serier där karaktärerna i serien också gör det. Jess Day är i 30 års åldern, varit förlovad och bott tillsammans med hennes föredetta pojkvän i fyra år, det får mig att tycka att serien riktar sig åt kvinnor som också är i 30 års åldern och bor tillsammans med en partner eller åtminstone flyttat hemifrån. 

Med tanke på att målgruppen är unga kvinnor i åldern 18-34 år, kan jag tänka mig att de företag som gör reklam i pauserna är företag som t.ex. Libress, Wella, Activia och Kicks. Anledningen till varför dessa företags reklam visas just när New Girl sänds på Tv är på grund av att de är deras målgrupp som köper deras produkter. Unga kvinnor behöver tamponger och bindor, de köper schampo och balsam, vill ha en bra hälsa och nappar på Activias reklam och använder sig av skönhetsprodukter från Kicks. 

Analys av New Girl

Jag har tittat på ett avsnitt ur New girl och tyckte det var en väldigt rolig serie, den innehöll mycket humor vilket ledde till många skratt. Kanske en serie jag kommer fortsätta att titta på, vem vet? Idag är serie tittandet mycket populärt, nästan varje ungdom följer någon eller några serier antingen på nätet eller på TV.

Serien New girl är en amerikansk komedi och hade premiär året 2011. Den handlar om Jess som spelar huvudrollen som en väldigt excentrisk och lite förtvivlad person, då hon har blivit dumpad av sin pojkvän. Jess fick reda på det en dag då hon köpt nya underkläder för att överraska sin pojkvän men när hon kommer in i sovrummet upptäcker hon att hennes pojkvän har en tjej bredvid sig i sängen. Jess bestämmer sig för att flytta och hittar på nätet tre killar som söker en inneboende och hon flyttar sedan in hos dem. De inneboende heter Schmidt, Winston och Nick. Schmidt är i nuläget “högsta hönset” i huset, förrut var det Winston som var det men han var bosatt i Lettland en tid för att spela basket och då tog Schmidt över det största rummet.   

Avsnittet jag såg på av New Girl var S01E02 och i anslaget handlar det om Jess som nyligen är nyinflyttad hos de tre killarna Schmidt, Winston och Nick. Jess har bestämt sig för att hämta sin TV och kläderna som är hos hennes expojkvän men hon är rädd för att träffa honom då hon fortfarande kanske har känslor för honom. Winston som precis är hemkommen från Lettland bråkar med Schmidt om vem som ska ha det stora sovrummet. Winston försöker lura Schmidt att högsta hönset brukar ha det lilla rummet men det går inte Schmidt med på.  

Fördjupningen sker när Jess plötsligt får en basketboll passad av Nick försöker hon imponera på Winstonbörjar men när hon ska passa den vidare råkar hon kasta bollen rakt på TV som då går sönder. Jess bestämmer sig därefter för att möta upp sin expojkvän för att fråga när hon kan komma och hämta sina saker men det slutar med att hon hjälper till att skjutsa expojkvännen och hans flickvän till flygplatsen. Schmidt och Winston fortsätter bråka om vem som är högsta “hönset” i huset men de kommer inte direkt fram till något. Trots att Jess senaste möte med expojkvännen slutade illa kan hon fortfarande inte komma över honom.

Upptrappningen sker när Jess blir tvingad av sina rumskompisar att åka till sin expojkvän och ta tillbaka alla sina saker. När Jess väl kommit fram blir hon först lurrad av sin expojkväns vänlighet men sen får hon syn på en blomkruka som hon slänger i marken och det är själva cliffhangern, konfliktupplösningen. Jess lyckas ta tillbaka sina saker, hon har äntligen besegrat sin expojkvän.

Avtoningen inträffar hemma i lägenheten när Schmidt kommer på att Winston bara har jäklats med honom om vem som ska få det stora rummet och det slutar med att Schmidt tillslut ger tillbaka det stora rummet till Winston. När Jess och hennes rumskompisar satt sig i soffan för att titta på Jess TV slutar det med att den går sönder den med.

Jag tycker som sagt serien New Girl var väldigt bra, den tog upp vardagliga problem som rör unga personer men den innehöll även mycket humor vilket nog är anledningen till varför serien är så populär.  

Seriens målgrupp vänder sig till tjejer men också killar i åldern 20-40 år, eftersom Jess bor i ett kollektiv tillsammans med tre killar passar serien båda könen. Det är många unga tjejer och killar som har det lite knapert med ekonomin innan de fått ett välbetalt arbete och då är det många som bor tillsammans för att kostnaderna ska bli billigare. Genom att Jess bor i ett kollektiv är det nog många unga som känner igen sig, de kan därmed känna samhörighet med Jess. Det är nog många som går igenom samma problem som Jess, som tillexempel att bryta upp med sin pojkvän eller flickvän. Därmed kan många som tittar på serien identifiera sig med Jess.

Ett företag som också skulle kunna tänkas göra reklam under programmet är IKEA. Företaget säljer möbler till rätt så låga priser vilket därmed är passande för unga tjejer och killar när man kanske inte har ett sådant bra betalt jobb ännu, därför är IKEA lämpligt för unga personer som behöver köpa sina första möbler. I serien får vi följa med Jess som inte har särskilt mycket pengar och som precis har flyttat till ett kollektiv. Hon äger knappt några möbler, då hon och hennes expojkvän delade på dem.

Ett  annat företag som skulle kunna visas under programet är Libresse. Då alla tjejer är i behov av detta är det en passande reklam eftersom många tjejer tittar på serien. Även andra företag som riktar sig mot tjejer skulle kunna visas, som tillexempel hårprodukter och smink.  

Analys av New Girl

Idag kollade vi på ett avsnitt (S01E02) av New Girl i skolan. Jag har själv aldrig sett serien förut men tyckte avsnittet var bra och roligt och tyckte även att hela serien verkar bra, kanske är nästa serie jag ska titta på!

Serien handlar om en tjej, Jess, som precis kommit på att sin kille, Spencer, varit otrogen och hon har därför flyttat till en lägenhet med tre killar som rumskompisar. Dessa killar, Winston, Schmidt och Nick, känner hon dessutom inte speciellt bra utan de är bara några nätkompisar. Man får sedan följa hennes “nya” liv och se hur hon klarar sig.

I anslaget av det här avsnittet börjar det med att den ena killen Winston, som innan var den som hade “makten” i huset, kommer hem efter att ha bott utomlands ett tag. Han märker att Schmidt har försökt tagit över hans plats och därmed tagit det största rummet. Under hela avsnittets tjafsar de lite om detta rum och Winston försöker få tillbaka rummet. Men den stora händelsen är att Jess ska hämta sina saker hos ex- pojkvännen Spencer som hon dessutom inte verkar vara riktigt över ännu.

Presentationen är när killarna nästan tvingar Jess att hämta sina saker fast hon själv känner att hon kanske inte är stark nog att vara så hård och kall mot Spencer. Varför de tvingar henne till det är för hon av misstag råkar kasta en basketboll på deras TV så den går sönder och därför måste hon hämta sin TV. I presentationen får man veta mer om personerna, att killarna verkligen behöver en TV, att Jess är svag för sitt ex och att Winston och Schmidt försöker övertala varandra om vem som ska ha det stora rummet.

När Jess ska möta sitt ex och säga att hon vill hämta sina saker kommer vi till fördjupningen i avsnittet. Man får reda på hur det gick till mellan Jess och Spencer, att han inte verkar vara en så bra kille och man förstår att hon kanske inte haft det så bra under deras förhållande. Det visar sig att Jess inte vågar säga emot honom och går med på att köra den tjejen Spencer var otrogen med till flyplasten istället för att hämta sina saker. När hon därefter kommer hem till killarna igen utan TV och får höra historien blir de lite upprörda över Spencers beteende och hur Jess kunde gå med på detta.

Jess tjejkompis kommer även till lägenheten och hjälper Jess att bestämma sig om att hon ska hämta sina saker, våga säga emot Spencer och komma över honom. Tempot ökar nu och det här är själva upptrappningen. Med hjälp av en kudde som de lossats är Spencer slår Jess på kudden och tar fram sin arga sida och hon bestämmer då att åka till Spencer och hämta tvn, sina saker och vara hård mot honom. När hon kommer dit börjar det med att de kramas och det blir lite svårt för Jess men sen släpper hon honom och kastar iväg en blomkruka och börjar därefter hämta sina saker från huset. Det är också här själva cliffhangern är. Jess kan inte ångra sig efter hon kastat krukan i marken, hon måste hämta sakerna och kan inte återgå till Spencer längre.

Konfliktupplösningen sker under tiden då hon hämtar sakerna. Killarna stöttar henne också och hjälper henne att stå emot Spencer, hon visar att hon har rätt och kan bestämma. När hon springer med sakerna och övertalar Spencer att det är över och att hon klarar sig utan honom är väl stunden hon klargör det för sig själv också. Hon kan alltså inte gå tillbaka till honom och leva med Spencer igen. Och efter det åker hon tillsammans med killarna hem igen med alla sakerna och tvn.

I avtoningen sitter de alla i soffan och kollar på den nya tvn, allting är lugnt och Jess vet att det kommer blir bra igen. Winston och Schmidt kommer överens om rummet och kommer fram till att ledaren inte behöver ha det stora rummet, Winston får alltså tillbaka rummet då även fast det kanske inte betyder att han är ledaren.

I avsnittet så känner man empati för Jess för man förstår att hon inte har det lätt, hennes ex var ju otrogen mot henne. Sedan tror jag att det finns många som varit med om liknande och de känner identifikation med Jess. Då är det alltid lite extra roligt att kolla på något om man känner igen sig. Därför skulle jag säga att målgruppen för serien är unga människor, framförallt kvinnor men kanske några män, i 20-30 års åldern då det händer mest i livet och många kan förlora sin partner. Serien når på så sätt målgruppen bra genom att spela på deras känslor  på ett bra sätt som gör att målgruppen därför tar emot det bra. Det är inte sorgligt utan ganska roligt, vilket gör att målgruppen kanske inte sitter och “deppar” för de gjort slut med någon utan faktiskt kan skratta lite åt det och nästan glömma det sorgliga för stunden iallafall.

Några företag som skulle kunna göra reklam i anslutning till serien är något som har med tjejer att göra eftersom det nog är den största målgruppen. Kanske något sminkmärke som Maybelline eller något företag för hårfärgning som L`Oréal Paris. Tjejer som nyligen blivit singlar eller vill försöka gå in i ett förhållande brukar gilla att göra förändringar så de bli som en “ny” person, kanske vill de färga håret eller sminka sig annorlunda. När de ser reklamen om dessa saker kanske de får en ny idé och köper något från det märkte de som eftersom de “hörde” att det var bra på tv.

ANALYS AV NEW GIRL

Serien New girl handlar om Jess som nyligen har kommit på sin pojkvän Spencer med att vara otrogen. Hon letar därför efter en ny bostad och hittar i en annons att de tre singelkillarna Nick, Schmidt och Winston söker en inneboende. Hon bestämmer sig för att flytta in hos dem.

I anslaget av det andra avsnittet i serien får man veta att Jess behöver låna kläder av killarna för att hennes är kvar i den förra lägenheten, precis som många av hennes andra saker. Nick säger åt Jess att hon måste hämta sina saker, han undrar om hon är rädd. Jess berättar att hon inte är rädd utan att det är komplicerat eftersom sakerna inte bara är hennes, utan även Spencers.

I presentationen råkar Jess ta söder Nicks tv. Hon ber om ursäkt och säger att hon ska ersätta honom när hon har råd. Men killarna behöver en tv, de säger att de inte klarar sig utan en så de vill ha en ny så snabbt som möjligt. De frågar om hon inte har en tv hos sitt ex. Jess berättar då att hon har en tv i sin gamla lägenhet men att hon inte vill ta kontakt med sin föredetta pojkvän och be om att få tillbaka den. Man förstår i anslaget att Jess fortfarande har känslor för Spencer och att hon inte vill ta kontakt med honom för att hon inte vill riskera att de ska bli osams. Eftersom chansen för att de ska bli tillsammans igen då minskar.

Men tillslut övertygar killarna henne att hon måste ta tillbaka tvn. Så Jess åker till en park där hon har bestämt träff med Spencer. Hon försöker övertyga honom om att få tillbaka sina saker men han börjar istället prata om hur mycket han saknar henne. Det slutar med att Jess skjutsar Spencers nya flickvän till flygplatsen. Det här är fördjupningen i programmet.

När Jess senare kommer tillbaka till lägenheten berättar hon att hon inte lyckades få tillbaka tvn. Nick berättar att Spencer bara utnyttjar henne och att hon vet om det innerst inne. De övertygar Jess ännu en gång att hon måste hämta sina saker för att få ett ordentligt slut på deras relation. Hon ber de andra att följa med så att hon ska slippa behöva möta Spencer själv. Det här är upptrappningen. Vi förstår nu att hon kommer åka för att hämta sina saker och vi vill fortsätta kolla för att se vad som händer. Den här scenen är även cliffhangern. Det blir spännande och vi vill veta hur det slutar. Kommer Jess lyckas ta tillbaka sina saker och kommer de få ett ordentligt avslut på deras relation?

I konfliktupplösningen har Jess ringt på dörren och Spencer har öppnat. Först kramas de en stund men när Jess får se att Spencer inte har vattnat hennes blomma som han lovat henne att göra blir hon rasande. Hon springer in i huset för att hämta sina saker. När hon sedan kommer ut med  saker i armarna kliver hennes vänner ur bilen för att hjälpa henne bära. Spencer börjar kritisera Jess beteende. Han tycker att hon beter sig barnsligt när hon bara springer in och tar sina saker. Men vännerna finns där vid Jess sida och stöttar henne hela tiden. De pratar ut och det blir ett ordentligt slut på deras relation.

I avtoningen har de kommit tillbaka till lägenheten igen. Jess är glad för att ha fått tillbaka sina saker och Nick är glad för att ha en tv igen. Alla sätter sig i soffan för att kolla på den nya tvn.

Målgruppen för serien är både killar och tjejer i åldrarna 20-40. Jag tror att många känner igen sig i serien eftersom de tar upp händelser som de flesta har upplevt. Som till exempel tar de upp att Jess inte riktigt kan släppa taget om sin föredetta pojkvän. Hon har fortfarande känslor för honom trots det han gjort mot henne. Många känner empati för Jess när de tittar på avsnittet eftersom de själva har varit eller stöttat en vän som har varit i en liknande situation.

Jag tror att företag som exempelvis Ikea eller andra heminrednings företag skulle kunna göra reklam i anslutning till programmet. I princip alla som tittar kommer någon gång flytta eller renovera hemma och då behöver de handla nya saker till hemmet. För de yngre tittarna är just Ikea en väldigt bra reklam med tanke på att de inom den närmaste framtiden kommer flytta till sin första lägenhet och då inte har så mycket pengar att lägga på dyra tillbehör till hemmet. Och de allra flesta vet att Ikea är ett varuhus som säljer varor till billigare priser.

Man behöver inte känna igen sig i  serien New girl för att underhållas. Man blir glad av Jess lite annorlunda humor och Schmidts dumhet. Den har en speciell charm som är svår att inte tycka om och jag kan varmt rekommendera den.

Analys av New Girl

New Girl är en tv-serie från 2011 som handlar om Jess, som är en nybliven singel. Efter ett uppbrott med hennes pojkvän flyttar hon in i en lägenhet med ett kollektivt boende, där tre killar redan bor. Man får följa hennes liv som singel och hennes kanske lite udda humor.

I anslaget av New Girl S01E02 får vi möta Jess som är nyinflyttad. Hon presenterar sig för den ny-gamla inneboende, Winston, som numera bor i det minsta rummet i lägenheten. Något han inte är speciellt glad över, eftersom hans gamla rum som är det största rummet i lägenheten, har Schmidt tagit över. Winston är tillbaka från en basketsäsong och Jess vill imponera med sina skickligheter i basket, men det går inte så bra och hon råkar kasta bollen rakt på tvn, som får ett stort hål mitt i skärmen. Detta är presentationen av avsnittet.

Jess måste nu hämta sin gamla tv, som är kvar tillsammans med många av hennes andra saker hos hennes ex-pojkvän Spencer. Jess är fortfarande ledsen över uppbrottet och hon vill egentligen inte träffa honom. Det blir en stor konflikt men hon bestämmer sig tillslut för att våga gå vidare och våga hämta hem sina saker. Samtidigt i fördjupningen, försöker Winston lura Schmidt att högsta hönset, alltså ledaren, brukar ha det minsta rummet. Schmidt går inte med på att byta rum, han förklarar att ledaren ska ha det största rummet.

Spänningen stiger när Jess gör sig redo i bilen för att möta Spencer och ta tillbaka sina saker. Hon tar mod till sig och efter några varv runt kvarteret är hon redo. När hon ser Spencer blir hon först glad och kramar om honom, men när hon ser en växt han glömt att vattna blir hon riktigt arg. Det är nu cliffhangern och konfliktupplösningen kommer. Jess rusar in i huset och hämtar sina saker, inklusive tv:n. Hon kan inte längre återvända till Spencer efter att ha tagit tillbaka sina saker och visat att hon inte vill ha tillbaka honom. Man känner sig stolt över Jess som vågat ta beslutet att lämna honom och påbörja ett nytt liv. Hon åker hem efter att hon insett att hon inte längre behöver Spencer i sitt liv. Att deras förhållande är över.

I avtoningen av avsnittet hemma i lägenheten ber Winston om ursäkt till Schmidt för att han skämtat och lurat honom om att ledaren av flocken ska ha det största rummet. Schmidt tror att han luras igen och ber om att få det lilla rummet, på så sätt får Winston tillbaka det stora rummet.

Seriens målgrupp är tjejer i 20-35 års-åldern. Möjligtvis singlar. Det finns nog också ett litet antal killar som tittar på serien, då Jess bor tillsammans med tre i ett kollektivt boende. Många unga personer bor tillsammans med andra, eftersom de har svårt med ekonomin, på så sätt finns det många i den åldergruppen som känner igen sig. Eftersom serien handlar om hur Jess, som är i 30-års åldern, handskas vardagen och sina problem i livet, blir målgruppen liknande personer. Folk som tittar på serien gör det säkert för att de känner sympati för Jess. De känner igen sig i hennes livsfrågor och misstag, de identifierar sig med henne.

Jag tror att målgruppen tar emot serien bra, man skulle vilja vara vän med Jess och hennes gäng. Det är nog många som kan relatera till deras liv. Det är väldigt många som haft ett uppbrott med en partner som har varit jobbigt och svårt och då känner de igen sig.

Ett företag som skulle kunna göra reklam i anslutning till programmet är IKEA. Många i åldern 20-35 år flyttar runt, precis som Jess, och då behövs det möbler. IKEA är ett företag som inte är så dyrt eller exklusivt, vilket passar i den åldern när man inte har så mycket pengar, då man inte har hunnit jobba så många år. IKEA skulle på så sätt kunna få fler kunder genom reklam.

Ett annat företag som skulle kunna göra reklam i anslutning till serien är H&M. Då serien handlar om en färgstark tjej, med färgstarka kläder passar ett klädföretag in. H&M skulle kunna locka många tjejer som tittar på serien som identifierar sig med Jess. Om man känner empati för hur Jess är som person kanske man känner att man vill se ut som henne och klä sig som henne.

Normbrytande novell, av Rönningeelev, tog hem förstapris

Varje år anordnar Sörmlands Nyheter en novelltävling. I år var det Klara Bäckström från SABET12 som tog hem förstapriset. I hennes novell valde hon att skriva om homosexuell kärlek, som är en aktuell samhällsfråga.

Klara Bäckström från SABET12 tog hem förstaplatsen i Sörmlands Nyheters novelltävling. Tävlingen hålls en gång om året och i år var temat ”Du och jag”. Hennes bidrag ”Det levande beviset på att kärlek existerar” är ett brev skrivet på ett innovativt sätt som bryter samhällets normer. Den handlar om två killar som blir förälskade och deras kärlek till varandra.

När Klara fick beskedet att hon vunnit tävlingen hade hon svårt att förstå att hennes novell kommit på förstaplats.”Det kändes overkligt att det var jag som hade vunnit” säger Klara men ser samtidigt stolt ut. ”Jag var väldigt självkritisk och att vinna den här tävlingen var bra för mitt självförtroende”.

Klaras inspiration var en bok hon läst, men också flera låttexter. ”Torka aldrig tårar utan handskar” gav henne inspiration och det var där hennes novell började. Även fast hon inte skrivit mycket innan, blev hon hela tiden inspirerad av nya saker som gjorde att hon fortsatte skriva på novellen. I framtiden vill hon fortsätta skriva och kan tänka sig att bli författare.

Sveriges bästa rektor inom innovation

Vår rektor Sarah Stridfeldt på Rönninge gymnasium har blivit utsedd till Sveriges mest innovativa rektor. I måndags, den 7 oktober 2013, fick hon ta emot priset och den fullständiga motiveringen av Rektorsakademin. Vi bokade en tid med Sarah för en intervju.

Det första vi gör är att fråga Sarah hur hon känner inför utmärkelsen. Hon svarar med ett stort leende på läpparna, att det känns jättebra. “Jag är så otroligt glad.”

Vad har du gjort för att få den här utmärkelsen?

- I nomineringen stod det att jag skapar kreativa lösningar, innovativa processer, en bra atmosfär i skolan och vi utvecklar elever på ett bättre sätt. Det stod också att jag vågar prova nya saker och nytänkande.

Hur tror du det här kommer påverka skolan i framtiden?

- Jag tror att det kommer påverka er elever positivt, men jag tror också att många kommer att få högre förväntningar på mig och på övriga lärarkåren. Jag tror även att skolan kommer få ett bättre ryckte pågrund av den här utmärkelsen än vad den tidigare har haft.

Avslutnignsvis frågar vi om hon har något mer att tillägga.

- Jag tar inte på mig det här själv, utan det här är ett bevis på hela skolans engagemang. Det är hela teamet på skolan som gör att det här är möjligt.

Sarah Stridfeldt blickar framåt!

Det var en gång en liten fågel.

Film av Rebecca, Matilda och Anna.

Film: Bänken

Se filmen Bänken, skapad av Johanna, Amanda, Evelina och Sandra.

Medierna i världen

Det jag fastnade för när jag läste de dryga 10 sidorna i Kanal var alla de olika historierna i olika länder man fick höra om människor, vad de här människorna gjorde och vad som sedan hände med dem. Jag själv har inte varit så insatt i journalistiska arbeten och har därför inte hört vad som har hänt med olika människor i världen. Jag tyckte verkligen att det var intressant att läsa om det och förstå att vi har det väldigt bra här i Sverige. Jag har växt upp med att ha egna åsikter och utrycka eller skriva de hur jag vill, jag förstår därför inte riktigt hur det är att leva i de andra länderna. Men den bilden jag får när jag läser i boken är att människorna och journalisterna i dessa länder är rädda för att granska regeringen och annat som tillhör landet då de i värsta fall kan dödas. Att det sedan är många i dessa länder som inte gör något åt det förstår jag, men ändå inte. De har en regering som i stort sett ljuger för dem och gör lite se de vill utan att många märker det. Det kan ju till och med sluta som det gjorde för Tyskland under Hitlers tid. Massa propaganda och falska nyheter kan sluta i kaos och medborgarna skulle inte ens märka något förrän det var försent. De som försöker göra något åt detta straffas och det är alldeles fel. Att läsa om dessa människor som bara vill göra gott egentligen men som blir illa behandlade för det är hemskt men också intressant, vi hinner få reda på lite fakta men inser att regeringen hade något hemligt där som ingen fick veta och det är bra att någon vågat listat ut det trots alla omständigheter.

Efter att ha lyssnat på Persson och Schibbyes sommarprat fick jag många olika tankar i huvudet. Det är sådan stor del av världen som lever i ett land där sanningen aldrig kommer fram, där man varken får skriva eller fråga om vad man helst som journalist. Sedan är det många som inte förstår hur annorlunda det är att leva under sådana omständigheter för både journalisterna och människorna där. Jag själv visste inte riktigt att det var så extremt hårda regler och vinklade nyheter i många delar av världen. Att journalister i Etiopien och andra länder fängslas, dödas och torteras på grund av att de skriver sanningen i sina artiklar om ett parti eller liknande är skrämmande. De gör bara det rätta. Jag tycker att journalist ska vara ett säkert arbete där man informerar landets medborgare och även resten av världen vad som händer runt om. Vi som lever här i Sverige har tur att vi lever i ett så fritt land där vi har yttrande- och tryckfrihet, så vi alltså kan skriva och säga vad vill så länge det inte kränker någon. Att vara journalist här är inte farligt. Men om man vill hjälpa andra och trotsa andra länders lagar är det precis lika farligt för alla journalister inom det landets gränser.

Schibbye berättar om hur det är att spendera över ett år i det Etiopiska fängelset. Han berättar om en kvinna som hade kritiserat regeringen och fått flera års fängelse som straff. Anledningen är terrorism. Polisen och regeringen anser att alla dessa journalister och politiker som bryter mot deras lagar är terrorister och ska fängslas för att de antagligen bara försökt berätta sanningen eller sett saker med olika synvinklar. Men regeringen själv säger att fängelset är mer som en rehabiliteringsanstalt där de fängslade ska lära sig allt det bra som regeringen gör. Om de inte fängslas kan de dödas på en gång. Flera journalister i världen har dödats i form av att de blivit våldtagna, halshuggna eller skjutna i munnen. Även om de överlever när de blivit misshandlade fängslas de, och det är inte alltid de får någon sorts läkarhjälp med sina skador.
Jag tycker att de som är journalister i liknande länder som Etiopien är väldigt modiga. De riskerar sitt liv för att kunna berätta sanningen och för att göra något åt alla lögner och propaganda som endast är det som publiceras egentligen. För som de nämner i programmet så hade de kunnat valt att leva ett liv i tystnad där de inte riskerar något. Men det som de sedan straffas för är att de hade mod. Mycket mer mod och kärlek till sitt land och folk än vad många andra har. Även fast vi kanske inte vet allt om dessa länder så vet vi betydligt mer tack vare alla dessa modiga journalister, många som även är döda eller fängslade för vår skull. Om man tänker hur det hade sett ut utan dessa journalister hade det varit tyst. Regeringen hade gjort precis som de vill utan att någon märkte något alls. De skulle kunna ha slavhandel och massa prostituerade utan att någon visste ett skvatt om det, och vi människor kanske bara skulle tänka att det är ett väldigt bra land eftersom vi antagligen bara skulle få höra bra saker om det.

Jag hoppas att det är fler från de mer fria länderna som vågar ge sig ut i världen för att hjälpa andra människor och journalister så vi tillslut kan sätta stopp för alla dessa dumheter regeringarna i länderna håller på med. I framtiden kanske alla kan skriva vad de vill och alla länder kanske har yttrandefrihet. Det kanske inte är journalister som skriver sanningen om mord och övergrepp som fängslas, utan de som faktiskt göra dessa hemska saker. Man kanske inte behöver vara rädd för att fråga fel fråga till någon eller publicera någon text om landets regering med olika synvinklar. För den bilden jag har fått av Etiopien och även andra länder är inte en bra syn. Oskyldiga som fängslas och mördas fast de endast gör rätt och människor som är rädda för att leva ett liv som jag tycker är vanligt. Vi kan bara hoppas på det bästa, göra vad vi kan och se hur det blir i framtiden.

Medier i världen

Efter att ha läst sidorna 101-113 i boken Kanal reagerade jag speciellt på hur omvärlden ser på journalister och dess arbete. Många journalister är tvungna att offra sina liv varje gång de granskar makten eller är plats där det händer något viktigt som de tycker ska komma ut i media. I boken Kanal berättas det bland annat om hur flera journalister blivit dömda till fängelse eller till och med mördade bara för att de tagit upp en händelse/nyhet i media. Jämfört med journalister i andra länder och svenska journalister kan man verkligen se att vi svenskar har mycket större frihet, vi har rätt till yttrandefrihet och kan publicera det mesta i media utan att bli utsatta för fängelsestraff eller liknande.  

Vilken bild ges av journalisters arbete i Etiopien?

Utifrån Martin Schibbye och Johan Perssons sommarprat ges en bild som verkligen beskriver hur journalisternas hemska verklighet ser ut i Etiopien, men även i andra delar utav världen som inte tillåter yttrandefrihet. Att arbeta som journalist i Etiopien är mycket farligt då de fängslas journalister var och varannan dag. Schibbye berättar om hur de var beredda att slåss för sina liv, varje ord var livsavgörande, ett misstag kunde kosta deras liv eller frihet. Han berättade även att det svåra med att leva i ovisshet är att den innehåller lika delar hopp som förtvivlan.  

Journalisterna frågade sig flera gånger om, hur många år skulle de klara av att leva så här? Bara tanken på att journalister men även andra människor inte har någon rätt till yttrandefrihet måste vara oerhört jobbigt, att ständigt vara hotad av makten i landet. Schibbye berättar också om hur resan till Etiopien var en kamp om pressfrihet, att situationen var akut. Journalisternas syn på Etiopien var att den som avrättar och mördar går fri medan den som berättar om mord och övergrepp fängslas. I omvärlden fängslas journalister varje dag utan att ha gjort något fel, endast på grund av att de granskat makten. Schibbye avslutade sedan sommarpratet med att säga “det är inte vi fria som slåss för de fängslade journalisterna, utan i grunden är det de fängslade journalisterna som slåss för vår frihet.” Jag tycker det var mycket bra sagt då det verkligen stämmer in på hur vår värld ser ut idag i de länder som ej tillåter yttrandefrihet. Det journalisterna gör genom sitt arbete påverkar till stor del hur vår värld ser ut idag.    

Journalisterna Schibbye och Persson var mycket modiga då de vågade ta sig in i Etiopien och ta reda på hur oljan drabbade befolkningen, de visste om vilka konsekvenser som kunde uppstå men gav sig in i arbetet ändå. Olyckligtvis blev de tillfångatagna men efter att de kommit ut från Etiopien efter fjorton månader verkar de fortfarande ha modet kvar. Jag blir väldigt imponerad av att se och höra vilka arbeten journalisterna gör, vilka uppoffringar de gör i sitt arbete.

Genom att journalisterna vågar ta stora risker varje gång de ska göra sitt arbete bidrar de varje gång till en bättre värld, det kan nog bara bli bättre om man ser på vilket jobb journalister gör varje dag. Förhoppningsvis kommer pressetiken inom en snar framtid bli en självklarhet i alla länder, alla ska ha rätt till att vara med och påverka makten i sitt land.     

Introduktion till medierna i världen

På torsdagens lektion ska vi börja med en ny uppgift som kallas “Medierna i världen” . Vi ska då bestämma oss för ett land och ta reda på hur de är att arbeta som journalist i det valda landet.  Detta är en introduktion till arbetet vi ska börja med på torsdag då vi har läst ett antal sidor i läroboken Kanal och lyssnat på Martn Schibbye och Johan Perssons sommarprat i P1. 

I stora delar av världen är det farligt att arbeta som journalist och de som ändå väljer att ha detta som yrke utsätter sig själva för en stor risk. Varför det är farligt att arbeta som journalist i vissa länder är på grund av ledare i länder som vill avlägsna informationsflödet. Landets ledare vill inte att journalister ska granska, kritisera och tala om för världen om deras styre.  Att arbeta som journalist i Sverige och till exempel Colombia är väldigt olika. I läroboken Kanal  kan vi läsa om en journalist från Colombia vid namn Clodomiro Castilla som mördades efter att han gjort reportage som pekade ut olika politikers samarbete med en viss gerillagrupp. Clodomiro Castilla är inte ensam om att ha blivit mördat på grund av sitt arbete, detta hände även Anna Politkovskaja från Ryssland och det är även fler journalister som blivit mördade, hotade, våldtagna och blivit utsatta för andra fruktansvärda händelser. 

Varför finns det då folk som är beredda att utsätta sig själv för så stora risker i sitt journalistiska arbete? Personligen tror jag journalister vill sprida information eftersom de tycker att människor är värda att få ta del av informationen och att de på något sätt vill nå ut till omvärlden och visa för dem vad det är som händer. Nästan som ett rop på hjälp. De vill visa människor där ute vad det är som händer runt omkring dem och för människor i andra länder som då får upp ögonen för informationen och på så sätt kan hjälpa till att stoppa hotet mot journalister. Man kan inte annat än att beundra de journalister som vågar ta sådana risker med sitt arbete. 

En journalist som ville försöka få omväden att se vad det är som pågår är Lubna Hussein. Hussein har på olika sätt trotsat Sudans kvinnoförtryckande lagar genom att till exempel bära byxor på en restaurang i Khartoum, vilket anses som ett brott i deras land. För detta blev hon fängslad och dömd till spöstraff. Hennes straff ändrades till böter efter att frågan uppmärksammats i omvärden, men Hussein vägrade då att betala böter. Anledningen till varför hon gjorde detta var eftersom hon hoppades på att  världen omkring skulle få upp ögonen för vad som hände i Sudan och på så sätt  få dem att ändra på lagarna. 

Det är inte endast utländska journalister som blir utsatta för hemskheter när de utför sitt arbete. Självklart blir även de journalister som kommer från ett land med yttrandefrihet utsatta när de ger sig iväg till ett annat land för att hitta information och rapportera om händelser. Detta hände den svenska journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson när de åkte till Etiopien för att rapportera om hur jakten på olja drabbade befolkningen. Deras arbete gick inte riktigt som de tänkt sig när de dömdes till 11 års fängelse innan de ens börjat sitt arbete. Anledningen till domen var att de var misstänkta för terrorbrott och att de på olagligt sätt tagit sig in i Etiopien. Enligt Schibbye var anledningen till varför de dömdes var för att avskräcka andra journalister att göra reportage om landet. De båda är nu frisläppta men hoten mot journalister i Etiopien fortsätter. 

MEDIER I VÄRLDEN

I alla länder har inte människorna samma rättigheter att säga vad de tycker och tänker som vi i Sverige har. I vissa länder är det förbjudet att granska och kritisera makten och det kan vara väldigt farligt att vara journalist i dessa länder. Om man som journalist blir påkommen kan man riskera långa fängelsestraff eller till och med bli dödad. De här länderna har ofta diktatur och befolkningen har oftast ingen yttrandefrihet.

Jag har lyssnat på Martin Schibbye och Johan Perssons sommarprat där de tog upp en del om hur det är att vara journalist i ett land utan yttrandefrihet. Den 1 juli 2011 greps de i Etipoien misstänkta för terrorbrott. De var i själva verket där för att skriva ett reportage om hur jakten på olja drabbade befolkningen. De ville åka dit och med sina egna ögon ta reda på sanningen i landet. De skulle inte göra ett vanligt reportage där de intervjuade båda sidor, utan de ville ta reda på vem som ljög och vem som talade sanning. Men de hann inte skriva något på sitt reportage innan de blev tillfångatagna och uppradade för att skenavrättas. Men de blev inte dödade. Schibbye blev skjuten i armen och sedan blev de istället instängda i en isoleringscell. Schibbye berättar att det egentligen inte var något fängelse de satts i, utan ett rehabiliteringscenter där de skulle omskolas och lära sig allt de bra som Etiopiens regering gjorde.

De var inte de enda på “lägret”. De fick reda på att under sommaren hade flera hundra journalister och politiker gripits, alla anklagade för terrorism precis som dem. En av de andra gripna berättade för dem att han tillfångatagits eftersom han skrivit artiklar som kritiserat regeringen. Han ville bara komma fram med sanningen men blev istället fängslad.

Martin Schibbye berättar att journalister oftast brukar sitta fängslade endast några dagar i Etiopiska fängelser, sedan kastas de ut ur landet. Men efter tre månaders fångenskap dömdes de till elva års fängelse. Han tror att de bland annat dömdes till så många år för att avskräcka andra utländska och Etiopiska journalister att skriva granskande reportage om landet.

En sak som jag fastnade väldigt mycket för i podcasten var den sista meningen. “Det är inte vi fria som slåss för de fängslade journalisterna utan i grunden är det är de fängslade journalisterna som slåss för vår frihet”. Jag tycker det stämmer väldigt bra överens med verkligheten. Journalisterna riskerar sina liv för att vi ska få en så rättvis värld att leva i som möjligt.

Journalisternas arbete är att granska makten. De vill oftast samhällets bästa och ändå blir de straffade. Det anser inte jag är rättvist. Jag önskar att man kunde inför yttrandefrihet men även pressetik i dessa länder där det inte är tillåtet att granska makten. Båda sidorna måste lyftas fram och inte bara en. Jag tycker journalister är väldigt modiga som vågar granska makten i länder där de vet att det är förbjudet. De brinner för rättvisa och det tycker jag är väldigt imponerande. 

Om vi fortsätter granska makthavare runt om i världen kommer vi förhoppningsvis på lång sikt kunna införa yttrandefrihet och pressetik i länderna som saknar det. För just nu är reglerna i dessa länder helt upp och ner enligt mig. De som mördar och skenavrättar människor går fria, medans de som berättar om mord och övergrepp fängslas.

Att arbeta som journalist

Dagligen ser vi rubriker i dagspress om bland annat hat, krig, massaker, mord, våldtäkter och kidnappningar. Dagligen blir vi dränkta av alla hemska saker som händer runt om i världen. Det är sällan vi ser en artikel om fred. Fred borde vara ett ämne som ligger de flesta varm om hjärtat. Det borde vara något som människor strävar efter.

Hela tiden blir vi påminda om alla katastrofer och misstag som begås. Ett exempel är när journalister försöker granska en regerings eller en presidents beslut och ideologier, oftast för folkets bästa, men för att sedan bli straffade. En journalists jobb är att granska makten, är det då rätt att straffa dem för att de sköter sitt jobb? I Sverige är svaret nej, för att vi har yttrandefrihet. I de länder där de inte har yttrandefrihet är det därför svårt att arbeta som journalist. På grund av detta, är bara det att journalisten i fråga försökte granska ledningen och fick ett straff för det som uppmärksammas i media världen över. Ingenting skrivs om att han eller hon försökte förbättra levnadsförhållandena för landets befolkning.

Ett till exempel är de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson blev fängslade i Etiopien i 14 månader för att de skrev artiklar och tog bilder som kritiserade deras regering. Schibbye och Persson åkte till Etiopien för att skriva ett reportage och intervjua alla inblandade parter i en konflikt. De blev istället gripna misstänkta för att vara terrorister. De fick spendera tre månader i ett etiopiskt häkte innan de slutligen fick sin dom. Elva års fängelse. Själva tror Schibbye och Persson att de blev dömda mest för att skrämma utländska och etiopiska  journalister.

Det är bra att vi får reda på vad som händer i världen även om det är hemska saker, men

jag tycker att fred och kärleksfulla/fina handlingar borde uppmärksammas mer i media. Jag tycker också att fler länder borde införa yttrandefrihet för att få en med öppen relation mellan ledning och befolkning. Om landets ledning inte har någonting att dölja så borde det inte göra någonting att de blir granskade och ifrågasatta.

Medier i världen

Det jag fastnade för när jag läste i boken var att det verkar vara svårt och farligt att vara journalist i andra länder i världen. För mig har journalistik alltid handlat om att granska, speciellt makten. Att ta reda på positiva samt negativa sidor och rapportera om det i media så att alla kan ta del av det. Men så ser det inte ut i andra länder, där blir man avskedad, torterad, förföljd och mördad. Vissa länder, tex Kina och Kuba, har helt andra visioner om media, tvärt emot mina visioner. Där sker inga granskningar, eftersom media enligt dem inte är till för att granska. Där är media är till för att gynna makten och visa positiva sidor av landet.

Jag funderade över hur det skulle vara att leva i ett sådant land. Ett land utan granskning och utan yttrandefrihet. Ett land där media bara visar de positiva sidorna av makten. Där sanningen alltid döljs och där man inte får en objektiv bild. Jag skulle nog aldrig vilja eller våga vara journalist i ett sådant land. Det är alldeles för stora risker. Det är inte värt att ha ett arbete där man kanske bli mördad eller förföljd. Det är nog heller inte så kul att rapportera om sådant som inte är sant, det skulle vara som att ljuga för allmänheten. I Sverige skulle det aldrig funka att göra så, då skulle man istället få konsekvenser om man rapporterade om falska saker, vilket jag tycker är mycket bättre eftersom sanningen och en realistisk bild av landet borde komma fram.

Perssons och Shibbeys sommarprat gav en klar bild av hur Etiopien är angående vad journalister får göra. I Etiopien är det stränga regler, trots detta är det många journalister som offrar sig för att göra sitt jobb. Man får inte rapportera om negativa saker om landet, då blir man straffad. ”Reportage från Etiopien handlar inte om övergrepp, utan om den årliga tillväxten” säger Shibbey. Alltså är Etiopiska journalister väldigt vinklade i det som rapporteras om i Etiopiska medier och tar bara med den positiva sidan av saken. På bara en sommar hade ca 100 journalister blivit gripna och anklagade för terrorism, vilket är en riktigt grov anklagelse. I Etiopien har de inte yttrandefrihet, som är en mänsklig rättighet, vilket är orsaken till att de blev tillfångatagna. De gjorde egentligen bara sitt jobb, men Etiopien vill inte att journalister ska hitta något negativt om landet. De hamnade på rehabiliteringsanstalten för att omskolas och förstå allt bra som regeringen gör för landet. Lite som en hjärntvättning skulle jag säga. De blev berövade sin frihet för att göra det som de, och jag, tycker är det rätta; att granska det landet och makten gör.

Jag tycker att journalister som blir tillfångatagna i Etiopien är väldigt modiga. De vågar utsätta sig själva för farliga konsekvenser för att ta reda på information om Etiopien som de aldrig skulle kunna publicera utan att bli straffade för. Det är bra att journalisterna ändå vågar stå upp för sig och att de försöker förändra Etiopiens medier. Annars skulle det kanske vara ännu värre om ingen vågade ifrågasätta makten. Nu försöker de ändå göra det rätta och journalisterna fortsätter såhär så kanske Etiopien någon gång i framtiden kan bli ett land med granskande journalister med yttrandefrihet.

Medierna i P1

Ska journalisten få välja om personen ska vara anonym eller inte?

Källskyddet är en grundlagsfäst lag som kan ge fängelse eller böter om den bryts. Det hör till ovanligheterna att en journalist hamnar i domstol för brott mot källskyddet men den senaste tiden har det hänt vid tre tillfällen. Ett av dessa tillfällen var när Göteborgsposten ansåg att de fått tillstånd att röja sin källa.

Göteborgsposten skrev ett reportage om män som dömts för våldtäkt men ändå tillåts köra taxi. En kvinna som blivit utsatt för våldtäkt i just en taxi ställer upp på en intervju till reportaget. Hon lovades anonymitet eftersom hon tidigare känt sig hotad. När tidningen sedan trycktes publicerades en bild där man tydligt kunde se vem kvinnan var. Det väcktes ett åtal mot tidningen men i veckan kom domen som friade Göteborgsposten från åtalet eftersom åklagaren inte kunde hitta bevis på att tidningen lovat full anonymitet.

Den utsatta kvinnan ställer upp på en intervju med programledaren Martin Wicklin. Hon berättar att hon “aldrig i livet” skulle ha ställt upp på Göteborgspostens intervju om hon vetat att de skulle röja hennes identitet på det sättet som de gjorde. Hon berättar även att hon tycker att det är fel av dem att påstå i rättsalen att hon tillåtit dem att publicera bilden, när hon menar att de kommit överens om att hon skulle vara en anonym person i hela reportaget.

I tingsrätten konstaterades att Göteborgsposten har röjt sin källa men de friades från domen eftersom de försvarade sig med att ifrågasätta kvinnan, hur vida hon verkligen krävt att få vara anonym eller inte. Åklagaren kunde inte hitta bevis på att tidningen lovat full anonymitet och därför anses det som att kvinnan har gett sitt samtycke och då kan de inte dömas för att ha brutit tystnadsplikten om sin källa.

Tryckfrihetsexperten Nils funcke menar att svensk media ska vara helt säkra på att de har samtycke att röja en persons identitet innan de publicerar sitt material. Han tror att följderna av tingsrättens beslut i ärendet om Göteborgsposten kan medföra att människor i framtiden kommer bli försiktigare att förmedla och dela med sig av information som är viktig att den tas fram. Han påstår också att detta kan leda till att människor börjar misstro regelverket som finns och mediernas förmåga att leva upp till anonymitetsskyddet.

Jag håller med Nils Funckes teorier om vad följderna kan bli. Jag vill kunna lita på att journalisten håller det som lovats om jag skulle ställa upp i en intervju. Jag vill vara säker på att jag förblir anonym om jag så önskar och inte får min identitet röjd. I tillfällen där en person har blivit utsatt för något och ställer upp på en intervju där de lämnar ut sig själv och berättar om sin händelse, anser jag att journalisterna borde ta ett ansvar. De borde inse att de tar en risk genom intervjun som kan medföra konsekvenser för den utsatte personen. 

Jag kan förstå att de måste locka till sig läsare men jag tycker inte de borde tänka på publicitet i första hand när det gäller sådana typer av reportage. Jag anser att journalisterna ska visa respekt och tänka på vad som är bäst och säkrast för personen i fråga. Jag tycker inte att det är okej att de röjer någons identitet om de inte är helt säkra på att ha personens samtycke.