onsdag 25 september 2013

Medier i världen

Det jag fastnade för när jag läste i boken var att det verkar vara svårt och farligt att vara journalist i andra länder i världen. För mig har journalistik alltid handlat om att granska, speciellt makten. Att ta reda på positiva samt negativa sidor och rapportera om det i media så att alla kan ta del av det. Men så ser det inte ut i andra länder, där blir man avskedad, torterad, förföljd och mördad. Vissa länder, tex Kina och Kuba, har helt andra visioner om media, tvärt emot mina visioner. Där sker inga granskningar, eftersom media enligt dem inte är till för att granska. Där är media är till för att gynna makten och visa positiva sidor av landet.

Jag funderade över hur det skulle vara att leva i ett sådant land. Ett land utan granskning och utan yttrandefrihet. Ett land där media bara visar de positiva sidorna av makten. Där sanningen alltid döljs och där man inte får en objektiv bild. Jag skulle nog aldrig vilja eller våga vara journalist i ett sådant land. Det är alldeles för stora risker. Det är inte värt att ha ett arbete där man kanske bli mördad eller förföljd. Det är nog heller inte så kul att rapportera om sådant som inte är sant, det skulle vara som att ljuga för allmänheten. I Sverige skulle det aldrig funka att göra så, då skulle man istället få konsekvenser om man rapporterade om falska saker, vilket jag tycker är mycket bättre eftersom sanningen och en realistisk bild av landet borde komma fram.

Perssons och Shibbeys sommarprat gav en klar bild av hur Etiopien är angående vad journalister får göra. I Etiopien är det stränga regler, trots detta är det många journalister som offrar sig för att göra sitt jobb. Man får inte rapportera om negativa saker om landet, då blir man straffad. ”Reportage från Etiopien handlar inte om övergrepp, utan om den årliga tillväxten” säger Shibbey. Alltså är Etiopiska journalister väldigt vinklade i det som rapporteras om i Etiopiska medier och tar bara med den positiva sidan av saken. På bara en sommar hade ca 100 journalister blivit gripna och anklagade för terrorism, vilket är en riktigt grov anklagelse. I Etiopien har de inte yttrandefrihet, som är en mänsklig rättighet, vilket är orsaken till att de blev tillfångatagna. De gjorde egentligen bara sitt jobb, men Etiopien vill inte att journalister ska hitta något negativt om landet. De hamnade på rehabiliteringsanstalten för att omskolas och förstå allt bra som regeringen gör för landet. Lite som en hjärntvättning skulle jag säga. De blev berövade sin frihet för att göra det som de, och jag, tycker är det rätta; att granska det landet och makten gör.

Jag tycker att journalister som blir tillfångatagna i Etiopien är väldigt modiga. De vågar utsätta sig själva för farliga konsekvenser för att ta reda på information om Etiopien som de aldrig skulle kunna publicera utan att bli straffade för. Det är bra att journalisterna ändå vågar stå upp för sig och att de försöker förändra Etiopiens medier. Annars skulle det kanske vara ännu värre om ingen vågade ifrågasätta makten. Nu försöker de ändå göra det rätta och journalisterna fortsätter såhär så kanske Etiopien någon gång i framtiden kan bli ett land med granskande journalister med yttrandefrihet.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar