Medierna i P1

När är det relevant att prata om brottslingars etnicitet?

En pappa och hans son misshandlades på en bro i Malmö i veckan. Trots flera vittnen kan ingen peka ut gärningsmännen. Den misshandlade pappan menar att hans hudfärg var motivet. Hatbrottsdilemmat har blivit en stor snackis på sociala medier där det spekuleras om gärningsmännens etnicitet. Är det svenska rasister eller invandrarungdomar? Traditionella medier har valt att inte diskutera gärningsmännens etnicitet. Till stor del på grund av den pressetiska regeln att inte betrakta etnicitet som relevant när det kommer till brottsrapportering.

På grund av detta har det blivit ett stort glapp mellan sociala medier och traditionella medier.

Sociala medierna tycker att etniciteten är relevant, medan traditionella medier tycker tvärtom.

Filip Struwe, reporter på Rapport, förklarar att traditionella medier vill ligga nära folk, och att de kanske borde diskutera det som är på dagordningen, men att det inte funkar så. De måste rapportera om sådant som de känner till, sådant som är bekräftat. Det ger trovärdighet, till skillnad från det som sociala medier rapporterar, sådant som kanske bara är rykten.

”Så fort de är invandrare tiger alla medier” säger Sakine Madon, redaktör på tidningen Norran. Hon menar att medier borde bryta normen och sticka hål på denna myt. Enligt henne kan etnicitet vara relevant i många brott, för att man ska förstå vad som händer.

Jag tycker Madon har rätt i det hon säger. Det är inte alltid lätt att förstå hatbrott om man inte är så insatt i olika personers perspektiv. Därför borde alla medier skriva ut de misstänktas etnicitet om det är relevant med brottet. Om det inte är relevant så borde etniciteten inte spela någon roll i fallet, men i hatbrott kan etniciteten vara motivet, vilket gör att etniciteten har välidgt stor betydelse.